Ace of Base! "Fick Piano lektioner av farmor Signe!" Ace of Base består av syskonen Jenny (1972), Malin (1970), Jonas (1967) Berggren och Ulf Ekberg. Allt började i föräldrarnas garage i Partille. Jonas spelade med sina kompisar och med sig själv. Ibland höll han på till sent på kvällarna så att hans systrar inte kunde sova. De gick då ut till honom och Jonas visste att de hade starka röster så han bad dem sjunga. Alla tre har varit och är med i olika kyrkokörer i Göteborg. Och de är också alla tre troende. Jonas har berättat i en intervju att han fick piano lektioner av sin farmor Signe. Senare blev det synt. Jenny har berättat att hon sjöng när hon var yngre. Hennes första låt gjorde hon när hon var nio år. Den var på engelska och hade många grammatiska fel. Hon har också spelat fiol i kommunala musikskolan. Men hon slutade för att det var så töntigt att gå och bära på en fiollåda. "På det sättet lärde jag mig att läsa noter i alla fall". Sjungit i körer har Jenny också gjort sedan hon var 16 år och nykonfirmerad. Hon sjöng i Skårs kyrkokör. Hon har sjungit Johannespassionen och Messias. Tagit operalektioner har hon också hunnit med. Jenny och Malin kom då med Jonas i hans band. Det var de tre och några till bandmedlemmar. Jonas skrev texterna och Malin och Jenny sjöng. De hade först namnet CAD (Computer Aid Disco) men sedan bytte de replokal och namn. De flyttade till en gammal bilverkstad och namnet blev Tech Noir. Tech Noir skulle ha en spelning i centrala Göteborg där de skulle uppträda för en stor publik. Det var den här augustikvällen som Ace of Base kom till. Vilket årtal kan jag inte komma fram till. Enligt tidningen "Månadens Affärer" Nr. 2 1995 står det att gruppen Ace of Base kom till 1989 när Ulf Ekberg anslöt sig till gruppens "popmakeri". Enligt ungdomstidningen FRIDA Nr. 26 1995 kom gruppen som sagt till vid en spelning i Göteborg som Tech Noir skulle framföra. Men de skriver att det var den 3 augusti 1990. Och FRIDA skriver fortsättningsvis att de vanliga bandmedlemmarna i Tech Noir gick på en spelning med Rolling Stones i stället för på deras egen spelning och allt blev ett enda stort kaos. Enligt en intervju ur DN med Jonas Berggren, vågade inte bandmedlemmarna vara med på spelningen för att publiken var för stor. Ulf Ekberg som repade i samma lokaler som dåvarande Tech Noir, var där på spelningen. Jonas frågade då om han ville vara med på scenen och spela. Det ställde han upp på och så bildades Ace of Base. "Hade de bara kommit till oss så...!" Jonas och Ulf började att göra musik ihop. På slutet av året hade Jonas lånat en halvmiljon kronor och köpt instrument. De skrev nya låtar och gjorde olika demotapes. När de ansågs att de hade tillräckligt med mycket material gick de runt till olika skivbolag. Av Polar, Metronome, M-Music, Swemix och Telegram är bara några nämnda. På Polar spelade de bland annat upp All that she want´s och Wheel of fortune. De hade sagt; "Gör åtta till som är lika bra. Då kanske vi kan skriva kontrakt". Men för något tag sedan hade Jonas sett i en intervju med Stikkan Karlsson att han hade sagt; "hade de bara kommit till oss så..." dem hade ju faktiskt gått till Polar först. Alltså ljög han. Antagligen för att försvara sig. På Telegram fick de börja spela in en singel. - Men vi fick betala en massa pengar, alla resor, uppehälle och sånt själva, och sen var det bara en massa strul. De fullföljde inte inspelningen och det hände ingenting. Det blev inget avtal, sa Jonas i en intervju i DN. ( Undra hur Telegram känner sig idag?!). Efter ett tag ringde Mega Records upp dom och sa; "skriv inte på för någon annan, vi vill ha er!" Mega Records köpte ut dem ur inspelningen från Telegram. De gjorde klart singeln hos Mega Records. Och sedan dess har det bara gått bättre kan man säga. "Bara 24!" Nu har de sålt c:a 24 miljoner skivor. I TV programmet "Det kommer mera" sade programledaren Arne Hegefors i en intervju med Ace of Base; - Nu har ni ju sålt 30 miljoner skivor... - Nej bara 24! Sade Malin då. Bara tänkte jag. Jag menar 24 miljoner är ju ändå väldigt mycket. Efter bara två år sålde de nära 16 miljoner exemplar av sin då enda platta Happy Nation. USA versionen heter The Sign och innehåller ytterligare 4 stycken låtar. Ace of Bases låtar är reggae- och afrikanskt influerade. Ace of Base har ett förmånligt avtal med skivbolaget Mega Records. - Vi delar såväl risken som pengarna, säger Mega Records ägare. Ett långt citat ur månadens affärer följer härmed: "Enligt Månadens Affärers beräkningar har Ace of Base tjänat 26 Mkr på en miljon sålda plattor i Skandinavien (vinst per platta 52 Kr, gruppen får 26). Femton miljoner sålda exemplar i övriga världen inbringar c:a 113 miljoner ( medelvinst per platta 15 kronor till Mega, gruppen får hälften). Det ger royaltyintäkter på närmare 140 Mkr. för gruppens första album. Singlar ger normalt inga vinster, men med volymer á la Ace of Base genererar även dessa ett överskott, drygt 10 miljoner kronor. Då är summan uppe i 150 Mkr. Därtill kommer copyright till upphovsmannen, normalt 5 kronor per platta. Det ökar förlagsintäkterna till 230 Mkr.". "Jag fick uppträda i skottsäker väst!" På hösten 1991 släpptes första debutsingeln Wheel of Fortune i Sverige. Men intresset var inte det största. Året därpå släpptes den i Danmark och den flög upp på försäljningslistan. I mars samma år släppte dem ut All that she want´s. Den hamnade på första plats i Norge. Även under mars fick dem pris som bästa nykomling på Swedish Dance Awards. I februari 1993 släppte dem albumet Happy Nation. De singlar som inte var med på skivan var: Don´t turn around, Living in danger, och The Sign. Men skivan fick dålig kritik av svenska medier. Det har dem alltid tycker jag. Dålig kritik alltså! Första veckan i mars gick All that she want´s upp på förstaplatsen på tyska singellistan. Senare under samma vecka fick man reda på att skivan hade sålt i en kvarts miljon exemplar i samma land. Ace of Base´s första och största hit i Sverige kom inte långt efter detta besked. Hiten var All that she want´s. I mars kunde man se gruppen på varje första sida i Sverige. Men det var inte på grund av att de hade en stor hit, utan det gick rykten om att Ulf Ekberg hade anknytningar i högerextremistiska grupper. Ulf fick gå ut i radio- och TV- intervjuer och berätta om sitt förflutna. Han berättade om när han var medlem i ett skinheadgäng, när han missbrukade narkotika under tonåren. - Det vi levde för var att använda narkotika, stjäla, dricka och slå ner folk, berättade han i en av alla intervjuer. Han berättade också att han slutade med knark när en kompis till Ulf hade dött i en överdos. Han bröt helt med sitt gäng när en annan kompis till honom knivhöggs till döds. - Jag lämnade dem och tog avstånd i från dem redan 1988, berättade han. Nyheten spreds internationellt. Det blev mycket skriverier runt omkring dem i olika tidningar. Han sa i en intervju att han var tvungen att göra 58 olika intervjuer i olika länder. Efter hans framträdande i radio startade de olika hoten. De kom bl.a. ifrån skinheaden och hans gamla gäng. - De hotade mig till livet och jag var tvungen att fly ifrån Göteborg till hemlig ort. - Vid flera tillfällen fick jag uppträda i skottsäker väst, säger Ulf. De fick också mycket beundrarbrev. C:a 50´000 brev i månaden. En del skrev att de var kära i någon av bandmedlemmarna, en del hotade med att göra självmord om de inte fick träffa dem. I början av maj -93 gick All that she want´s in på englandslistans femteplats. I slutet av maj hade gruppen legat etta i tretton länder. Plötsligt "öppnades" USA-marknaden. I musik branschen räknas nämligen englandslistan vara nyckel dit. Hösten -93 gav man ut All that she want´s i USA. Efter en månad gick den upp på topp tio. När den nådde sin bästa placering, tvåa på singellistan släpptes albumet Happy Nation. På trackslistan 1993 låg följande låtar på följande plats: Happy Nation låg på 20:e plats. The Sign låg på 22:a plats. All that she want´s låg på 26:e plats. Waiting for magic låg på 29:e plats. Ace of Base hade alltså med fyra olika singlar på trackslistan. Av 20 svenska artister låg de 1993 på 1:a plats för mest låtar med på trackslistan. "Vaknade mitt i natten av att någon satt på sängen". I januari 1994 såldes det skivor för full maskin i USA. De hade då sålt tolv miljoner skivor i världen. Debutplattan hade då gett dem c:a 50 miljoner kronor. I mars 1994 gick The Sign upp som etta på USA -listan. Tre veckor senare lade albumet sig etta samtidigt som singeln. Den lade sig där med väldig stolthet eftersom den var där som första svenska album någonsin. Ace of Base sålde skivor som ingen annan. Allt gick framåt, men i april 1994 hände något hemskt. Jenny vaknade mitt i natten i sitt föräldrahem av att någon satt på sängkanten. Det var en kvinna. Hon hade en förskärare i handen. Jenny bliv livrädd. Kvinnan tog ett stadigt grepp om Jennys hår och tryckte kniven mot halsen på Jenny. Jennys mamma hoppade på kvinnan och fick rejäla skärsår i händerna. Jennys pappa lyckades efter ett tag övermanna kvinnan. Kvinnan var ifrån Tyskland och hade terroriserat Jennys familj i en vecka innan överfallet. Jenny flyttade hemifrån för att inte familjen skulle vara i fara. Hon skaffade sig livvakter. Alla i bandet blev dämpade av detta. - Jag kunde ju ha mist både min mamma, pappa och Jenny, har Jonas sagt i en intervju. Allt detta gjorde att alla tyckte att framgångarna var en börda. "- Vi pratar inte med varandra längre!" I augusti 1994 hade The Sign sålt i 13 miljoner exemplar. Det blev alltså det mest sålda albumet genom tiderna. Bandet fick fortsatta utmärkelser och framgångar under hösten -94, men alla i bandet var trötta och mådde dåligt. I slutet av september talade Ulf och Jonas ut om sprickan i bandet. Citat ur FRIDA-tidningen Nr. 26 1995: "- Vi pratar inte med varandra längre, sade Ulf. Jonas och jag har bott tillsammans, ätit, ja, gjort allt ihop under fem års tid." "- Vi har en arbetsrelation, förklarade Jonas. Men just nu behöver vi andrum för våra privatliv. Lite mindre framgång skulle inte skada. Då skulle det ha varit lättare att uppskatta allt det roliga. Nu känns det nästan som en börda. Det finns ingen stoppknapp. I slutet av november avslöjade Ace of Base på en MTV-gala som var i Berlin att de hade lagt ner planerna på framtida världsturnéer. Efter det här avslöjandet blev det nästan tyst ifrån dem. Inga nya låtar hördes. Men de höll på att göra klart en ny skiva. Den nya skivan skulle heta The Bridge. Det gick trögt för dem och utgivningen sköts upp hela tiden. Den 2 september kom så äntligen den första singeln från albumet ut. Låten hette och heter fortfarande Lucky Love. I slutet av oktober släpptes albumet The Bridge ut. Recensionerna var kanske inte dem bästa som vanligt. Men är det dem svenska recensenterna som är dåliga eller är det Ace of Base som är så dåliga? Jag menar helt enkelt att de har väl sålt väldigt bra i Sverige också!? Om de inte var bra varför har de då sålt så bra?! Jag bara undrar! Jag tycker i alla fall att dem är hörbara. Mina favoriter av de låtar som dem har skrivit är Hear me calling, Wheel of fortune, Münchhausen(just chaos), Waiting for magic, Voulez-vous danser. Alltså ingen av de som har varit deras största hitar. De är också bra, men jag tycker att de här är bäst. Det går bra att sjunga med i låtarna, dansa och vissla till. Recensioner av olika skivor Happy Nation: Svenska Ace of Base har toppat listor i Belgien, Danmark och flera andra "konstiga" musikländer med låten All that she want´s. Jag blir inte riktigt klok på Ace of Base. De spelar modern diskomusik, reggae och syntblipp, på en gång. Att de når högt på listorna måste bero på sångerskan Linn (Malin). Hon låter häftig med sin småfalska, darrande, lätt skrovliga men samtidigt glasklara röst. All that she want´s är bra. Det är pop-reggae som jag inte hört maken till på tio år. Men man tröttnar. Låtarna är för lika. De börjar med en tung bakgrunds-synt, sedan trumkomp och så lite hoppig blip-synt som ger reggaekänsla, och så sång. Trist! Dan Höjer på Kamratposten Nr 4 1993 Tre olika recensioner på albumet The Bridge: Med beröm godkänt Hur mycket skit har inte Ace of Base fått ta här hemma? Andra albumet The Bridge har svärtats ner i mängder, men tji fick kritikerna, plattan har sålt platina och guld i en rad länder! Denna tredje singel Never gonna say i´m sorry råkar också vara den tredje bästa från albumet, så räkna inte med att kvartettens popularitet dalar. Visst är versen tunn men refrängen sitter desto djupare i musikmärgen. Helt okej. Utom omslaget. Även om man säljer stor- kovan behöver man väl inte göra ett urtrist omslag??? Marie Söderberg OKEJ Nr 7 1996 The Bridge: Att lyssna på Ace of Bases album är som att zappa mellan kanalerna på TV-n. Ibland är det död-och-pina med dödsmassaker- nyheter eller TV-shop, och ibland är det söta serier med romantik och gulligull. Tänk vad bra det skulle vara om man kunde programmera fjärrkontrollen så den hoppade över eländet och bara visade det skojiga... Som tur är kan man ju göra det med CD-spelaren. I min har jag av de 17 låtarna programmerat följande 2, 3, 6, 8, 9 och 17. De övriga hoppar jag över. Betyg: m m m Martin Stadhammar More Music Nr 6 1995 The Bridge: Gruppens första platta sålde i 20 miljoner exemplar men frågan är om de lyckas igen. De flesta låtarna på nya plattan är pinsamt lika de gamla hitsen. Det låter som om Jonas Berggren har fräschat upp melodierna lite och skrivit nya texter. Första singeln Lucky Love är ganska hurtig och medryckande. Annars finns här bara några hyfsade poppiga låtar och halvdana ballader. Marléne Hellman FRIDA Nr 26 1995 Gjort av Karin Dufberg - 1995 Här är texten på Ace of Base´s största hits: All that she wants She leeds a lonley life - she leeds a lonley life When she woke up late in the morning light and the day has just begun she opened up her eyes and thought o´ what a wonderful morning it´s not a day for work it´s a day for catching tan just laying on the beach and having fun she´s going to get you all that she wonts is a nother baby she´s gone tomorrow boy all that she wants is another baby all that she wants is another baby she´s gone tomorrow boy All that she wants is another baby all that she wants - all that she wants so if you are in sight and the day is right she´s a hunter you´re the fox the gentle voice thats talks to you won´t talk forever it´s a night for passion but morning means goodbye beware of thats flashing in her eyes she´s going to get you all that she wants... Källförteckning! FRIDA-tidning Nr 26 1995. Tio år på trackslistan av Kjell Kindvall. Olika tidningsurklipp ur: Dagens nyheter (DN) Svenska dagbladet. Tidningen Månadens Affärer Nr 2 1995. Kamratposten (KP) En OKEJ-tidning.